Sen jag kom hit så spenderar jag mina dagar mellan 9 och 19 att tänka och fundera.
Försöker komma på vad jag vill göra med mitt liv.
Försöker reda ut vem jag är här.
Och vem jag var då jag bodde i en by nära Jeppis.

Och det här med självutforskan är inte riktigt enkelt kan jag berätta.
Det är väldigt jobbigt mellan varven.
Man får svar man inte vill ha, oftast.
Och sen kommer frågan, hur gör jag nudå?
Vilken väg väljer jag nu?

Okej som jag sagt tusen gånger nu,
och som ni säger "Slut me hede nu"
så saknar jag Finland grymt mycket.
Ganska hemskt va?
Här bor kvinnan 30 min från NY city, staden av möjligheter.
Och hon vill hem ca 3 av 7 dagar i veckan.
Nåja, detta säger folk också är normalt.
"Du har ju just kommit dit, ge det lite tid, give YOURSELF some time to adjust"
Men nej, så funkar inte jag.
Jag har verkligen inte tålamod för det.
Eller tid tycker jag.

Om jag sku få välja om, då skulle jag ha fari till Hesa direkt efter gymnasiet.
Studerat klart och SEN skulle jag ha rest hit.
Då skulle jag ju ha varit 21 och allt och det skulle ha öppnat SÅ mycket fler dörrar för mig här.
Att vara 19 här betyder ju ingenting, nada.
De e ju hårt så att man får köp peanutbutter utan ID (måst ju släng in en överdrivelse också).
He e ju bra ti va efterklok pa di säg..

Hur går det för alla som börjat nya skolor?
Sänd ett mail eller nåt.
Vill jätte gärna höra hur ni har det!

Och så ska vi säga Grattis åt Cindy,
det är hennes dag idag.

Så skall jag äta frukost innan mina barn vaknar.
Undrar vad man ska äta?