Okej, jag vet jag har aldrig haft ett barn. MEN jag har hjälpt till uppforsta ett mindre syskon och kusiner och andras småttingar så jag anser att jag har kunskapen att uppforsta ett barn. (plus att amn suttit tusentals gånger och hört på när ens mor och hennes bekanta diskuterar uppfostran m.m) Så jag har väldigt lite tålamod med folk som helt enkelt är dum i hovho när det kommer till barn. Som t.ex inte ens har en mössa åt barnet (alltså barnet sitter i kärran i blåst med bara öron). Som fortfarande inte ger sitt barn vanlig mat (barnet är snart ett år). Och som nu vill skära ner på maten på kvällen för att barnet får gaser av mat och låter föräldern inte sova ifred. Barnet har inga hjälpmedel som t.ex en lära gå vagn. (för sånt är ju farligt). Barnets tänder skall inte borstas (för dom faller ju endå ut snart).

Och sist men inte minst, det viktigaste. Au pairen vet INGENTING. Kan ingenting. Förstår ingenting alls när det kommer till barn. Så alla råd och hjälp vi får så skiter vi i! Och alla råd som hon har gett så nekar vi fullt och fast med sen några veckor efter kommer vi mirakulöst på dom själva.. "Varför har vi inte tänkt på det förut?"

Kommer sakna ungen, jo. Jobbet? Absolut inte! Vet inte vart det kommer braka iväg efter jag far hem. Nåja, färdigt klagat. Nu tuggar killen på sina tår. Dags att fara ut! Hejdå