Är uppfostrad i ett kristet hem, inte alls ett konservativt, utan ett riktigt lagom kristet hem. Gick några år i söndagsskolan när jag var liten. Var medlem i en scoutförening i vår by i nästan 6 år som leddes av en baptistkyrka, vilket jag inte tänkte på alls då, eftersom barn inte tänker i dom banorna. Det var under dom åren som jag blev frälst. Hade en väldigt religiös fas fram till jaa, slutet av 8:an kanske? (I even did the whole Pieksämäki thing). Sen hände en hel del och jag tappade mesta av hela min tro på kyrkan och allt vad Gud hette.

Idag lever jag på ett av dom sundaste sätten man kan göra skulle jag vilja säga. Jag är inte bunden eller tvingad av någon slags bok eller Gud men jag är inte heller utan tro. Jag är varken för mycket eller för lite. Jag har mig egna bild av hur man ska leva, vad som är rätt och fel. Vilket förstås grundar sig i kristendomen, dom tio budorden.. Eftersom jag blev uppfostrad så. Och jag vet att när den dagen kommer så att jag dör, då har jag inget ont att vänta, bara gott. Den tankegången passar bra med mig och med mitt liv.

Finns inget som äcklar mig mer än vad religion har blivit till. Barn blir utnyttjade och folk bara tystar ner, eftersom det kan ju skada vår "församling".. Homosexuella blir vända ryggen när dom vill vigas inför den Guden som säger att "alla är lika värda hos mig". Kolla in detta klipp. Är detta faktiskt något man vill stödja? Hjärntvättning? Nej tack. Och det händer inte bara i USA, det pågår varje dag här hos oss.

Jag trivs bäst i en liberal värld.