OBESKRIVLIGT

Var ute och gick med hunden ikvall, lyssnade pa B's nya album och fick ett nastan obehagligt lyckorus. Sa mycket kanslor vallde fram att jag fick borja smadansa for att pa natt vis uttrycka det jag kande. Andades in luften sa djupt jag kunde och sag pa alla husen. Fantiserade att Martin stod i dorren och vinkade till mig att komma in, liksom att det var vart hus, i mitt USA. Ett stort vitt hus med bla shutters. En basketboll hoop ovanfor var garagedorr. En stor vit van i drivewayn. En pool in the backyard. En grasmatta gronare an gron och storre an stor.

Ett sovrum med en kingsize sang som man maste hoppa upp i och dar man drunknar i dunkuddar. En schaslong mellan fonstret och den oppna eldstaden. En bokhylla i morkt tra som tacker en hel vagg, med bocker fran alla varldens horn. En stor matta av akta farskinn framfor eldstaden dar man kan ligga tillsammans en kall vinterkvall. Ett badrum med varsitt handfat. 20 olika parfymer vardera. En lang small "korridor" i svart kakel som leder fram till duschen. Ett stort vitt badkar med otaligt manga levande ljus runt. Ett musiksystem med alla "softlove" sanger, bla: Beyonce-Dance for you, Michael Bolton-Sexual Healing, Boys II Men-Last Night.. just to give you an idea. En oas for tva, dar man bara kan vara, med varandra, utan tankar, utan oro. Bara lugn och karlek.

Haha, man far val dromma? Som en van har till mig sa idag "Jag har kannt det hela mitt liv, att det kommer ordna sig, och se var jag sitter idag" Den har vannen till mig har ett helt vardagsrum i guld. "Du kan fa hela varlden honey, om du bara vill" sa han sen.

Hjalp, ser ni vad detta land gor med mig?
Jag far san jakla ambition att gora nat stort av mig sjalv har, har duger det inte med medelmatta.

Jag var ute och gick med A idag och vi ser nat stort pa vagen, jag lyfter upp ungen eftersom jag tror det ar en baby orm. Det visar sig vara en daggmask. DEAR LORD finns det inget i detta land som har normalt storlek???

Anyways, detta var bara trams som jag hade behov att fa ut ikvall.
Men vanta bara, kanske om 10 ar sa blir du bjuden pa middag i min lyxvilla.
Never say never.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0