"The path to inner peace is not simple or short. You cannot just wake up one day and decide you are going to have inner peace from that point forward. It is a process, a journey that needs to be appreciated every step of the way. You need to be willing to let go and accept your full spectrum of emotions. You need to be ready to step outside the box you have allowed yourself to be put into and start from scratch, getting to know yourself all over again and be willing to make mistakes. And most importantly, you have to realize that only you have control over your emotional responses and reactions and they can be changed for the better."

Längtar tills denna vår och sommar har fari förbi så jag äntligen får börja på mitt eget. Får börja fokusera på oss och på vem jag är.. Blir galen av detta "stampa på stället" liv jag lever just nu, det passar inte alls mig och jag mår inte bra av det. Det riktigt syns och märks på mig hur i obalans jag är just nu.. mitt hår faller av, min hy är grå och trist, jag äter skitdåligt.. The list goes on.

Jag tycker helt enkelt inte om mig själv just nu, gillar inte vad året i USA gjorde mig till.. Jag vill gå tillbaka till Emilia som tänkte med hjärtat och agerade efter det till varje pris. Till hon som lyssnade mer än pratade, hon som fick glädje utav musiken och naturen och inte av kläder och prylar.. Till hon som inte dömde så mycket och som grät en tår av lycka när hon fick sin första nattvard. Jaa, vart for hon?

En pusselbit har jag på plats, och det är Martin.
Dom andra 4999999999999 bitarna, jaa dags att börja pussla..