Min första kärlek, som jag själv minns, var nog obesvarad, haha! Denna kille var rätt svårflörtad, men för att be fare så kanske jag nog skrämde iväg honom lite grann när jag redan så hade rett ur hela vår framtid. Vi skulle bo i ett rött hus på landet, han skulle jaga och jag skulle ha ett äppelträd :D Detta hände när vi gick i 1:an i lågstadiet. Jag var så kär, och så flyttade han till stan :( Så det blev nog inget av den love storyn..

Fast mitt hjärta grät nog inte så länge av det tycks det vara eftersom jag hade skrivit ett kärleksbrev till Challe rätt så snabbt där efteråt. Där stod det "hej Carl-Erik jag älskar dig älskar du mig ja" haha. Självförtroendet var det inget fel på, haha.

Oj gud så underbara minnen jag har med min barndomsvän Annika när vi skrev kärleksbrev :D Tänk om man skulle ha dom kvar! Vi laga ju riktiga pussmunnar på dom och allt ;) Haha, underbara tider!
Jag har pussat många grodor, t.o.m några riktigt bra grodor!

Men min första riktiga, äkta kärlek är och förblir Martin. Det tog en stund för honom att fatta att det är mig han ska ha, men jag fick nog honom på fall till sist ;) Han var inte den enklaste att nå fram till kan jag berätta, eftersom han var rätt blyg då. Vi har ju alltid vetat om varann under hela högstadiet och han var t.o.m hit en gång då.. Men jag hade aldrig i min värld trott att han skulle vilja ha nån som mig, tills vi då en sommarkväll träffades på stan och börja prata. Jag gjorde bort mig totalt men ett "ta bort ölkapsylen med tänderna" trick, och trodde det var kört then and there. Men gudarna log mot mig den kvällen och sen dess så var det vi :)

Han är verkligen den finaste människan jag träffat, han är så genuint snäll och omtänksam. Han läser mig som en öppen bok och vet exakt hur jag mår och vad jag behöver. Jag får verkligen vara mig själv tillsammans med honom och jag är tacksam varje dag för att jag får dela med just honom. Kan inte vänta tills vi får bo under samma tak! Detta är äkta kärlek.