Jag har då genom tiderna varit blessed med vänner runt mig mest hela tiden. En helt underbar gåva! Jag har nog aldrig varit ensam, sådär på riktigt ensam. Vilket är tack till en hel del människor. Så TACK!

Kan börja med mina kusiner (mina syskon har en egen kategori så dom får vänta). Har vuxit upp med mina kusiner som syskon kan man säga, vi har bott nära varann och min mamma har alltid varit nära sina syskon. Har 10 kusiner, och alla är oersättliga. Skrattar gott varje gång jag kollar filmer från när vi var barn, haha, jäklar vad skoj vi har haft! Och att vi ännu idag står varann så nära. Dom betyder så mycket för mig! Och en fattas mig.. Fast hon kommer väl hem snart!







Sen när jag började dagklubben träffade jag en liten tös (nåja liten och liten, hon har alltid vari halva huvu längre än mig men, haha) som hette Annika. Hjälp vilka år vi har haft tillsammans. Det är liksom inget jag kan förklara i ord, och alla dessa minnen, jaa, finns inte tillräckligt med ord att skriva ner dom alla tror jag. Allt jag kan säga att hon har varit min bästa vän och största stöd alltfrån när vi var 5 år tills nu. Och jag älskar henne så enormt mycket! Tack gumman för alla fina minnen <3







Sen när jag och Annika hade härjat klart i lågstadiet och flytta upp till Sursik fick vi två Sandsund tjejer på vår klass, nämligen Anna & Linda. Vi klickade nästan genast och från den dagen så blev vi 4 allra bästa vänner. Jag skulle aldrig ha kunnat önska bättre vänner än dom tre. Vi har skrattat och gråtit tillsammans och gått igenom allt möjligt livet har kastat på oss. Vi träffas ännu idag så ofta vi kan även om vi alla har väldigt olika vardagar och framtidsplaner. Men jag vet att om jag behöver dom så behöver jag bara ringa. Jag hoppas att vi ännu när vi är 50 år kommer träffas och umgås. Det tror jag nog :) Tack tjejer för alla underbara minnen!



Vi har så många bilder av oss 4! Men 87% av dom är inte för allmänheten, haha.
Tur är det!

Sen tack vare Martin så lärde jag känna ett lite väl galet men ack så skönt gäng från Lappfors! Haha, vi har alltid roligt när vi alla träffas och dom betyder jätte mycket för mig! Speciellt Therese, vi har lärt känna varandra rätt på djupet och jag har alltid lika roligt när vi träffas :) Tack vännen för att du tog emot mig så bra i gänget och jag ser fram emot allt skoj vi kommer ha när jag flyttar till Vasa!











Haha, under min gymnasietid så växte jag i riktning mot två härliga tjejer vid namn Ina och Liili! Helt underbara personer som också har gett mig många skratt och minnen. Det är nåt speciellt in the air när vi tre träffas. Allt liksom faller på plats och blir som det ska, och det känns alltid så jätte bra efteråt. Vi är nog lite soulmates har jag på känn. Love you guys!

HAHA! jag älskar den här bilden!!



Så förstås min USA-buddy Cindy! Hon gjorde min tid i USA så mycket bättre. Hon var mitt "home away from home". Vi hade så jäkla skoj och hjälp vilka minnen vi har därifrån. Hon har nog ett special place i hjärtat!



Okej så nu tog energin slut! Detta är nu dom som jag spenderar mest tid med och som jag har närmst om hjärtat. Men tro mig även om nån inte blev nämnd här så finns dom nog där i mitt hjärta. Är tacksam över alla vänner jag har och ser fram emot hösten när jag kommer knyta fler vänskaper. Adios!

Hej ni! Det blir lite paus i min "30 dagar" grej. Jag såg att nästa på listan var "mina vänner" och det behövs liksom timtals att få ihop skrivet det och to be honest, jag har varken tid eller ork just nu, haha. Låter deppigt, och det är tyvärr sant. Jobbar fram till fredag nu när jag kommer få en välförtjänt ledig helg.. för jag jobbar nämligen en 42 timmars jobb vecka, nästa vecka. Tacka vet jag pengarna för dom behövs men ojoj, det tär på kropp och själ.

Undrar om, även fast jag inte är fastanställd, jag kunde kräva liksom gratis fysioterapi eller massage.. Ni förstår inte hur förstörd min nacke, mina axlar och mina armbågar är. Och motion hjälper bara för dagen. Sen kommer smärtorna tillbaka. Jag undrar, jag undrar.

Nåja, bara att blicka framåt mot Augusti när jag får en underbar paus/semester i USA. Räknar det som semester fast jag kommer att jobba. Men att krama Alex i tre veckor är nog något jag gör mer än gärna! Sen blir det September och jag får flytta in med Martin!!! Jag spricker av excitement! Tänk att få se honom varje dag, att få prata och busa varje kväll. Att få kramas när jag helst vill! Helt underbart. Alltså bara roligt att se fram emot, så det är bara att mata av en dag i taget nu och se Alex och hela släktet, 5th avenue, TJ Maxx, Victorias Secret, American Eagle Outfitters, SOHO, Broadway, KFC, Taco Bell, the MET, Yankees, Central Park, Rob, Elmer, lägenheten, Martin, vår gemensamma säng, kök, soffa.. m.m. framför mig. Och ta ett djupt andetag, iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiin och uuuuuuuuuuuuuuuuuuuut.

Love!

Jag skulle samla Martin och hans familj, min familj, mitt släkte, mina vänner runt en brasa ut i skogen på en fin sommarkväll och grilla korv och bara umgås. Helst vid udden eller på mitt andra favorit skogsställe (kommer inte på vad det kallas). Skulle sitta där och minnas goda tider. Och kramas mycket!

Sen cheesy men sant, skulle jag och Martin fara nånstans romantiskt och jag skulle somna i hans famn under solnedgången. Efter jag har sagt åt honom hur mycket jag älskar honom och hur bra han har gjort mitt liv.

Det var nu det jag först tänkte på :)
God natt folks.

(PS. vet inte hur bra jag kommer vara att uppdatera denna helg när jag är i Vasa med I'll do my best :) Annars får ni vänta till måndag. Ha en underbar helg!)

"En pistol är riktad mot den du älskar och du säger: skjut mig istället.." Ett rätt brutalt sätt att beskriva kärlek men är det inte så? När man VERKLIGEN älskar någon, älskar man inte denne mera än sig själv då?

Kärlek är respekt, ärlighet, ömhet, trygghet, lycka..

Att varje dag växa med en annan person, utmana varandra att bli bättre.
Att helt enkelt finnas där, när allt skiter sig och sen glädjas tillsammans när allt är bra igen.
Att veta någon annans innersta hemligheter, tankar och önskningar.
Att känna någon så bra att man kan, genom att se dem i ögonen, veta exakt hur dom mår.

Att älska någon är också en förståelse i att det inte alls är nån lek, att det inte heller är en dans på rosor. Man förstår att det krävs jobb, inget förhållande håller i 50 år utan hårt arbete. Men man är redo att ta den fighten, för att man verkligen vill vara med denna personen. Det är en risk, men vet aldrig hur det slutar.. Man har bara här och nu. Men det är värt risken.

Detta var ju mera den psykoligiska biten av vad jag tycker kärlek är. Den fysiska är förstås lika viktig.
En kyss på pannan, en varm kram helt utan anledning, en blick, en smekning över håret, en fast hand runt din hand.. ja, you get the picture :) Och som en typisk kvinna så är det något fantastiskt i den där armen runt en som säger åt alla andra "back off, she is mine" I måttlig mäng förstås.. Att han stolt visar upp mig, var vi än är och åt vem som helst. Mmmmm, den känslan, den är underbar.

Kärlek är underbart!
Jag är tacksam att jag får ha så mycket kärlek runt mig.
Och att jag får älska en kille som verkligen älskar mig tillbaka.
Jag är lyckligt lottad.

Jag älskar mat och allt som har med att äta att göra, haha. På gott och ont. Jag trivs super bra i köket och tycker jätte mycket om att laga mat. Speciellt nu när våran läganhet har ett sprillans nytt kök med flyttbar köks ö :D!!!

Tyvärr så framöver när man kommer till våran lägenhet och hälsar på så kommer vi vara fattiga studeranden, så nån filet mignon blir det tyvärr inte :( Men nån asiatisk inspirerad wok, eller en paj av något slag tror jag att man kunde bli bjuden på. Och vin förstås. Jag älskar asiatisk mat och missbrukar sojasås. Till födelsedagen skall jag önska mig en kokbok med medelhavsrecept tror jag. Skulle vilja dyka in i Grekisk, Italiensk och Spansk mat.

I USA är köttet MYCKET godare än här hemma. Saknar våra steak kvällar med ett gott rödvin och en biff som var perfekt rosa inuti, yummy. Det var faktiskt i USA dom lärde mig att äta lite mera fancy mat så att säga. Våran granne var en GUD på att laga mat, han gjorde dom godaste och mest smakrika maträtterna. Usch vad jag saknar dom också.

När jag blir vuxen skall jag ta upp den Amerikanska "let's invite them for dinner" culturen. Så jäkla trevligt. Började med ostbricka och vin, sen vidare till en sallad som oftast innehöll som konstigaste kombinationerna av smaker. Sen till huvudrätten, oftast en jätte god kötträtt. Vi åt tonfisk faktiskt en gång, liksom riktig tonfisk. Efterrätten kunde jag oftast inte uttala, haha. Men den var också lika fancy och lika gudomlig. Kan inte vänta till Augusti så jag får äta allt det dära igen :D

Hur som helst, när jag har besök, i vår egna lägenhet. Då kommer folk att bli bjudna på god mat, trevligt sällskap och något nybakt. Det är iaf min vision :) Ni får pröva på till hösten att ringa på dörrklockan och se om min vision har blivit verklighet.

Nu skall jag fixa ihop nåt käk före jag far ut och spring.
Ha en jätte bra dag!

Dessa två snyggingar är då mina kära föräldrar! Jag beundrar och älskar dom väldigt mycket. Dom har hållit ihop igenom vått och torrt, och har gett oss barn den tryggaste och kärleksfullaste hem man nånsin kan önska sig. Vi är verkligen lyckligt lottade. Dom har lärt mig hur man älskar och respekterar varann. Perfekta förebilder.

Min pappa är the strong silent type med ett stort och mjukis hjärta. Han är nog den som gett mig min älskan till musiken. Alltid när man satt i bilen med pappa hem från skolan eller nåt annat så spelades det alltid musik, allt från Eros Ramazzotti till Queen till CCR till Eagels. Jag har nog fått min relation till musiken från honom. Alltid om han är ensam hemma eller jag är så dånar det ur högtalarna när dom andra kommer hem.
Han är en jätte händig kar som fixar allt, jag förstår inte hur en människa kan så mycket om så mycket. Jag antar att han alltid left efter "livet lär" metoden. Jag beundrar också hans envishet, som t.ex. hur han började sin karriär in i datavärlden.. Envis och målmedveten. Men ibland är han nog lite väl envis, haha. Tror att det är en biverkan av att vara ensambarn ;) Jag älskar honom och kommer alltid beundra han som person. Han är en jätte bra människa helt enkelt.

Den som jag dock liknar mest är min mor. Jag märker mer och mer hur min personlighet liknar hennes och det är något jag är jätte stolt över. Hon har alltid varit en god, genuin och empatiskt person som folk alltid har tyckt mycket om. Hon ger och ger och ger och ber aldrig om nåt in return. Hon är den som jag alltid berättat allting åt och som jag inte skulle klara mig utan, hon har alltid hjälpt mig upp när jag rasat och tagit det där extra steget när jag inte haft nån kraft att ta det. Hur tackar man en person för det? Hon läser mig som en öppen bok. Jag brukar alltid säga att jag vill veta hemligheten, hur hon har lyckats uppforsta oss som hon gjort.. Det är helt fantastiskt. Jag bara önskar jag kan bli en lika underbar mor som hon är. Jag älskar dig mamma.



Jaa, mina föräldrar är helt suveräna. Vilket är också tack vare deras föräldrar.

Min moffa hann jag aldrig träffa, tyvärr, så honom kan jag inte berätta mycket om. Jag har dock en bild av honom inom mig, min egna bild, imaginary moffa. Min kära Mommo lever ännu och är ung och grann :) Hon är också en person som jag beundrar mycket, hon ger av sig själv så jätte mycket att man funderar hur hon orkar? Hon är en sån god människa. Hon är den som plockar fram dopp fast man säger att man inte behöver nåt, och hon kokar mat så fort man kommer på besök, haha. Hon kokar den godaste maten! Stickar sockor när man fryser om fötterna, jaa hon är underbar!

Min fammo och faffa har jag alltid haft nära, dom bodde i samma by som oss under min barndom/en del av min tonårstid. Det var alltid en lyx att få fara in till deras och käka frukost före skolan :)

Min farfar dog den 26.03.2006. Det slog oss allihopa väldigt hårt. Han.. hmm här kommer tårarna.. han var helt enkelt en underbar farfar. En strong silent type där också med ett oändligt stort hjärta, lika som min far så kunde han allt och var en riktigt kara kar. Jag saknar honom så mycket. Hans röst, det där fniss-skrattet han alltid gjorde, hans doft (vilket mest var olja och arbejtssvett, men anyway, det var en doft av trygghet). Jag bara önskar jag kunde ha fått uppleva honom nu när jag är vuxen också, jag hade velat säga så mycket. Besöker hans grav ofta, där berättar jag vad som händer och sker.

Fammo och jag har ett speciellt band mellan oss. När jag var barn och upp till nu så har vi alltid haft det så roligt och underbar när vi träffats. Vi pratar om allt och alla och reder ut en hel del världsproblem när vi träffas :) Har alltid varit stolt över att få säga "ja det stämmer" när folk frågar om jag är Mariannes barnbarn. Hon är väldigt nära mitt hjärta.

Sätter inte in några bilder av mina far- morföräldrar för jag tror inte dom vill vara ut på nätet. Hoppas ni förstår det :)

Som ni kanske märker finns det jätte många "underbara" ord i denna text. Det visar bara hur underbar familj jag har haft lyckan att födas till. Jag är tacksam varje dag!

Är inte hemma ikväll så jag har inga bilder tillgängliga på denna dator.. därför så skriver jag inte ikväll om mina föräldrar. Tycker det blir så tråkigt utan bilder :( Förlåt mig och kolla in imorgonkväll så är det fixat!

Kramas!

Min första kärlek, som jag själv minns, var nog obesvarad, haha! Denna kille var rätt svårflörtad, men för att be fare så kanske jag nog skrämde iväg honom lite grann när jag redan så hade rett ur hela vår framtid. Vi skulle bo i ett rött hus på landet, han skulle jaga och jag skulle ha ett äppelträd :D Detta hände när vi gick i 1:an i lågstadiet. Jag var så kär, och så flyttade han till stan :( Så det blev nog inget av den love storyn..

Fast mitt hjärta grät nog inte så länge av det tycks det vara eftersom jag hade skrivit ett kärleksbrev till Challe rätt så snabbt där efteråt. Där stod det "hej Carl-Erik jag älskar dig älskar du mig ja" haha. Självförtroendet var det inget fel på, haha.

Oj gud så underbara minnen jag har med min barndomsvän Annika när vi skrev kärleksbrev :D Tänk om man skulle ha dom kvar! Vi laga ju riktiga pussmunnar på dom och allt ;) Haha, underbara tider!
Jag har pussat många grodor, t.o.m några riktigt bra grodor!

Men min första riktiga, äkta kärlek är och förblir Martin. Det tog en stund för honom att fatta att det är mig han ska ha, men jag fick nog honom på fall till sist ;) Han var inte den enklaste att nå fram till kan jag berätta, eftersom han var rätt blyg då. Vi har ju alltid vetat om varann under hela högstadiet och han var t.o.m hit en gång då.. Men jag hade aldrig i min värld trott att han skulle vilja ha nån som mig, tills vi då en sommarkväll träffades på stan och börja prata. Jag gjorde bort mig totalt men ett "ta bort ölkapsylen med tänderna" trick, och trodde det var kört then and there. Men gudarna log mot mig den kvällen och sen dess så var det vi :)

Han är verkligen den finaste människan jag träffat, han är så genuint snäll och omtänksam. Han läser mig som en öppen bok och vet exakt hur jag mår och vad jag behöver. Jag får verkligen vara mig själv tillsammans med honom och jag är tacksam varje dag för att jag får dela med just honom. Kan inte vänta tills vi får bo under samma tak! Detta är äkta kärlek.

Hann inte uppdatera dag två före jobbet, har bakat!
Så ni får hålla ut tills ikväll för storyn om min första kärlek :)

Hej! Jag antar att ni som finns i min lilla, men uppskattade bloggläsargrupp känner mig ganska bra :) Men här kan nog dyka upp en hel del skoj som inte ens kanske mina närmsta vet om? Spännande ;)

Föddes den 24 maj 1990, som den tredje i syskonskaran. Efter vad min mor har berättat så gav jag henne inte den lättaste förlossningen, mest för att jag var rätt mycket större än dom två andra före mig (förlåt för det :)). Jag var 4,370 kg och 52 cm. Döptes till Emilia Alexandra Härmälä, ett namn jag alltid burit med stolthet. Eftersom en hel del släkt och histora finns i det namnet. Speciellt Härmälä, det är ett rätt unikt namn häromkring. Man skulle tro det, men Härmälä har inte en gnutta finskt i sin historia, det kommer från urskogarna i Purmo :P

Jag har Larsmo- Terjärv- Esse- och Purmoblod rinnandes genom mina ådror men jag är varken kniido, bra med fiskar och så säger jag inte "dzär" eller "dzort". Närmast jag har kommit mina Terjärvrötter är att jag har fria i Småbönders ein tuuro. Moffa var nog stolt över mig den gången, haha. Sist och slutligen är jag nog bara och endast en Forsbybo! En stolt en också, för vi hadd alltid dom snyggaste killarna och dom mest badass brudarna!

Växte upp i en trygg miljö med en älskande familj och jag tror att det är det som har gjort mig till den vettiga, trygga och stabila människa jag är idag. Det är sällan jag inte har litat på mig själv. Jag är också väldigt envis, vilket har hjälpt enormt genom de motgångar jag haft hittills. Min mamma sa en gång "du måst int stångas tills du blöder jämt". Men sån är jag.

Som person skulle väl dom flesta beskriva mig som social och glad helt enkelt :) Jag är väldigt enkel att umgås med, skulle jag säga. Har alltid haft ett bra självförtroende. Men ibland kanske jag fått den känslan att folk tycker jag tar för mycket rum. I detta land får man nog vara försiktig med hur bra man tycker om sig själv. Man borde få älska sig själv utan att bli kallad självgod och ego, tycker jag. Men tyvärr så sitter jantelagen i för bra ännu.
Mina kompisar tycker om mig som jag är och det måste ju finnas dom som inte gillar en. Och oroa er inte, under ytan finns nog en lite osäker tjej som dyker upp nu som då. I USA var det andra bullar, där håller man inte tillbaka med nåt inte, där ropar man fast i örat på den andra om hur bra man tycker att man är. Där fick jag höra att JAG VAR BLYG!! De ni.

I jobbrelaterade frågor har jag fått höra; ansvarstagande, effektiv och flexibel. Jag tar alltid mina jobb på största allvar, jag är inte den som kommer försent och inte fattar vad respekt mot dina kollegor betydet. Jag verkligen hatar folk som kommer sent och som stjäl tid av andra. Tyvärr ser man mer av dom än av den ansvarstagande sorten..

För tillfället så jobbar jag som kassatant, till sommaren byter jag till lite mera min grej och börjar jobba på åldringshem :) Sen så blir det förhoppningsvis Vårdstudier till hösten!


Vad mer ska jag säga?
Ni får ta och säga till om ni tycker jag lämnat bort nåt.
Här kommer lite bilder av minn under åren:


2004 - kolla in min framtida pojkvän i bilden! tänk att de sku ta honom 3 år
före han insåg hur oermotståndlig jag är ;)























Jaa, detta var några gamla godingar, haha.
Hjälp hur man har sett ut genom åren!

Tack vare den underbara Cindy har jag nu en ny och fräsch look på min blogg and I can't be more thankful! Det känns som att börja nytt lite grann. Denna nya look kommer följa med under sommarens nya jobb, under inflyttning till Vasa och förhoppningsvis under dom 4 åren framöver som jag kommer spendera i just, Vasa..  Jag vet att jag inte är den hurtigaste på att uppdatera men häng med ändå :) Det kommer nog att bli väldigt intressant kan jag lova, speciellt mot hösten!

Puss!

Kollade just klart "en unge i minuten" :) Herregud alltså, hon ena som låg i över 30 timmar.. Hur klarar man det? Jaa å ena sidan längtar jag jätte mycket tills den dagen, å andra sidan fruktar jag den. Det bästa kommer ju vara att se hur ens man beter sig då.. Aaaw det är så gulligt när papporna blir helt softa och gråter av lycka. Haha, och då man får klaga på att dom inte masserar på rätt ställe, eller säger dom rätta sakerna :P Det är synd om männen.

Nåja enough about that. Jag mår helt okej för tillfället :) Längtar tills det skall bli maj! Det händer en massa skoj i maj! T.ex. min födelsedag, kanske(!!!!) en inflyttningsfest, semester, studentfest och så blir syrran färdig :) Alltså en MASSA skoj! Plus att våren är ju at its peak då, wonderful!

Annars så ser det ut som USA is calling igen i slutet av sommaren. Men mer om det sen.
KRAM!

Fick min fina köksassistent igår, gud va fin den var! Och funka jätte bra :) ÅÅh, jag kan inte vänta tills den får sin plats i förhoppningsvis vår framtida lägenhet, den skulle passa perfekt. Sängkläderna var lite för mycket mot lila mot vad jag hade trott men dom går nog helt bra att använda, om man tänker på hur förmånliga dom var.

Så nu har jag då skickat in ansökningar till skolorna.. Hoppas jag slipper till inträdes på båda så jag kan jämföra lite :) Har en hel del kriterier om vad jag måste ha tillgång till osv.

Nu måste jag käka frukost och sen så blir det 9 timmar jobb, skooooj!
Tror jag ska måla naglarna blå bara för att jag har blå ögonskugga.
För att spice it up lite.

Blev ingen ny frisyr idag, min frissa blev sjuk så :/ Det blev uppskjutet tills måndag. Vilket är helt ok för då får jag iaf bort alla hemska, torra toppar tills Martins bday :) Hoppas jag får fixat med jobbet så att jag kan fara till Vasa och fira honom. Håll tummarna!

Var tvungen att pröva min nya pyjamasklänning inatt, som jag köpte på rea vid H&M. Den är jätte fin :) Egentligen skulle jag spara den till Vasa så jag skulle få inviga vår lägenhet med ny pyjamas men så blev det inte nu. Kunde inte motstå den längre, haha.

Jag är annars i valet och kvalet om jag ska köpa en köksassistent eller inte. Har hittat på nätet en liten en som skulle passa bra i lägenhet och som kan göra mindre degar. PLUS att den har liksom löstagbar elvisp. Så då skulle jag ju inte behöva köpa en skiljd sån. Det var inte dyr heller. Under 100 lappen. Jag undrar, jag undrar..
Så ser den ut:


Den ju nog jätte fin. Någon som har erfarenhet av en sådan?
Och så skulle jag vilja vinna på lotto denna månad så jag kunde shoppa loss på denna sida.
Nåja, god natt alla!

Usch vad nice med ledig dag! Ni vet int..
Dagen kommer se ut som följer:

Först lite frukost och Criminal Minds, sen ut på lenkki, sen kommer Martin hit en sväng tror jag, sen frissan och sen har jag för mig att det blir en stadsvända för att fika med en saknad vän :) En bra dag alltså.

Igår var också jätte bra :) Fick vara med mina 3 bästa vänner. Vi är sällsynta varelser vi.
Är så tacksam för såna lojala och ärliga vänner att få luta sig tillbaka mot.
Älskar er <3

haha, en gammal goding