I dag är jag arg och int alls i bra skick. Är less på folket här, är genuina människor och äkta vänskap så mycket att begära? Tydligen är det allt för mycket här. Killarna är bara ut efter en sak. Tjejerna ler och kramar dig men bakom ryggen är man en bitch och försöker ta deras space. Dom säger hur snäll man är och hur glad dom är att man är deras vän. Vänskap är ingen two way street här inte. Här är det att ta, inte ge. Genast du är nere eller i knipa försvinner dom vips i väg. Natten till söndan kl 4 am står jag och L igen och tröstar vår vän som har blivit lämnad mitt i NYC, mitt i natten av sin pojkvän. Vi gråter och säger att hon aldrig får förlåta honom igen att detta är ENOUGH! Yes, det tog två timmar för honom att bli förlåten. Jävla idiot. L är bra, hon vet man var man har. Hon är en äkta vän, MEN vi kan int fara någonstans utan att hon ska up in someones face före kvällen är slut. Suck. Cindy min Cindy, hon är mitt enda stöd, mitt enda hopp, mitt ljus. Utan henne, jaa, vågar int tänk den tanken heller. Folk säger att jag är för känslig, att jag tar allt personligt. Whatever, jag vill inte slösa mitt år på folk som inte ger ett skit i om jag andas eller inte. Det är väl helt naturligt, eller?

Skall försök få nån sömn.
Ungen kryper nuförtiden så behöver all den energi jag kan få.
God natt
Saknar er